Jag tänker på alla gånger mina såkallade vänner
säger att jag är den bästa dom har haft,
dom säger att dom vill mitt bästa med allt och vill hjälpa mig fram,
men när jag väl behöver hjälp så får jag ingen hjälp alls.
Alla gånger jag har gråtit, gått ner i depretioner,
så har mina såkallade vänner varit på fester och haft roligt,
medans jag har mått kasst
Jag torkar tårarna efter alla de gånger jag har fått mitt hjärta krossat
av alla dem som bara har varit vän på låtsas.

Jag är inte en person som behöver medlidande ifrån folk.
Jag har lärt mig så bra att ta hand om mig själv.
Jag vet hur det är att vara ensam.
Jag vet exakt.

Men trotsallt kan det vara skönt att ha en vän som man kan lita på.
En vän, som iallafall håller sig till sanningen och lyssnar när man vill prata.
Och att det också stannar där.
Hittils har jag inte haft en jävel.
But i dont really care.

Eller jo det gör jag ju, eftersom jag lägger ut det här.
Menmen.
SÅ jävla onödigt inlägg.

.